”Die with zero” – för ett liv rikt på upplevelser

Boken Die With Zero av Bill Perkins finns på min ”författaren-har-en-poäng”-lista. På den listan hittar du även bland annat Tim Ferris bok ”The 4-hour work week”. Gemensamt är att de uttrycker saker som kan upplevas som självklara men som ibland behöver skrivas ut tydligt för att man ska ta till sig det.

Die With Zero kan upplevas provokativ då den går rakt emot mycket av det vi blivit fostrade i:

• Jobba hårt
• Spara för framtiden
• Lev sen (som pensionär)

Men vad händer om “sen” aldrig kommer?
Eller om kroppen eller knoppen inte vill samma saker då som nu?

Det här är inte en bok om att vaska pengar så att det står noll på kontot när man dör. Det är en bok om att bli modig med livet och investera i upplevelser  (kan även vara prylar och tjänster) som gör ditt liv rikare.

Grundidén – dö inte rik på pengar… designa ditt liv så att det är rikt på upplevelser

Bill Perkins huvudbudskap är egentligen ganska enkelt:

Målet är inte att dö med så mycket pengar som möjligt – utan att maximera livets ”upplevelsevärde”.

Pengar är inte ett mål. De är ett verktyg för upplevelser, hälsa, relationer och frihet. Och precis som allt annat har pengar ett bäst-före-datum beroende på din ålder, hälsa och ork.

Grovt generaliserat så finns det saker:

• Du kan göra när du är 30
• Som går när du är 50
• Som är mer eller mindre omöjliga när du är 80

När du är ung så har du vanligtvis minst pengar men gott och tid och en god hälsa. I takt med att du blir äldre så ändras fördelning, så när du är pensionär så kanske du har mer pengar och tid men  hälsan börjar att svikta.

Han illustrerar en balans mellan tid, pengar och hälsa och hur det skiljer sig åt mellan olika åldrar.

Upplevelser slår prylar

Studier visar att vi blir lyckligare av att investera i upplevelser i stället för prylar. Personligen behöver jag inte fler saker. Inga fler prydnadskuddar. Inga fler köksmaskiner.

Men:

• Resor
• ❤️ Minnen
• Skratt
• Bilder i mobilen
• Tid tillsammans

Det lever kvar. Ibland bläddrar jag bland bilder och tänker: “Herregud vad bra jag har det.” Och ja… de där årliga påminnelserna på Facebook hjälper faktiskt till att påminna sig om minnesvärda händelser.

Jag och Sebbe (sonen) pratar ofta om våra resor – de vi har gjort och de vi ska göra.

Perkins kallar det för:

”Ränta-på-ränta på upplevelser”

En upplevelse ger glädje:

• När du planerar den
• När du är i den
• När du minns den

Magiskt egentligen.

Vi är fostrade i “jobba nu – lev sen”

Tittar jag tillbaka på mina morföräldrar så levde de knapert och sparade ”bara för att”. De unnade sig sällan något. Men det behöver inte vara så, vi kan faktiskt omvandla pengar till mer ledig tid och/eller upplevelser redan här och nu.

En tankeväckande mening i boken var:

Dör du med en miljon på kontot – då är det en miljon i upplevelser du aldrig fick.

Eller ännu värre:
Du har i praktiken jobbat gratis (=tjänat pengar) för ett liv du aldrig hann leva.

Pensionslivets tre faser – och varför tajming är allt

Perkins delar upp pensionärslivet i tre faser – och jag tycker den modellen är klockren:

Go-go years (ca 60–70 år) – Du är pigg, frisk, vill resa, göra, uppleva.

Slow-go years (ca 70–80 år) – Du drar ner på tempot. Hälsan börjar påverka valen.

No-go years (80+) – Risken är att orken är låg. Många vill mest vara hemma.

Hans poäng är enkel:
Det är ganska dumt att spara ihop pengarna tills du är i den fas där du har som minst ork att använda dem.

Hälsa är den viktigaste investeringen (på riktigt)

Det här kapitlet kändes extra träffande för mig utifrån där jag är livet.

Det är smartare att lägga pengar på hälsa tidigt än på att försöka “laga” kroppen sent.
Kost, träning, sömn, minskad stress – allt det där tråkiga men livsviktiga.

Jag har själv nyligen gjort en stor hälsoundersökning och fått en biologisk ålder att förhålla mig till. Det var… nyttigt. Lite obehagligt. Men väldigt motiverande. Jag vill leva ett långt och friskt liv, inte ett kort liv eller långt och sjukt – utan långt och friskt och då kräver det att jag prioriterar upp min hälsa.

Som Perkins säger:
Du kan ha hur mycket pengar som helst – men utan hälsa blir livet ändå väldigt litet.

Att ge pengar till barn – när de faktiskt behöver dem

Det här är ett av bokens kloka resonemang:

De flesta människor ärver när de själva är… runt 60.

Alltså:

• När de redan är självförsörjande och har ett eget sparande
• När de har ordnat med bostad
• När behoven är mindre.

Vad hade hänt om vi istället gav:

• Till första boendet?
• Till småbarnsåren?
• Till utbildning?
• Till frihetsdrömmar?

Jag och Sebbe:
Vi reser ihop – och jag betalar alltid. För mig är det en investering i relation, minnen och tid tillsammans. Värdet där går inte att jämföra med pengar på ett konto. Jag flyttade dessutom från vårt radhus för att frigöra kapital så jag kunde hjälpa Sebbe med handpenning till sin lägenhet.

Känslan av att få se hur en gåva tas emot är bra så mkt mer givande än att det kommer en peng i samband med ett dödsfall – att få se vilken glädje det ger mottagaren är så himla värmande! Men gåvorna behöver inte vara till nära och kära – det kan vara till en stiftelse eller organisation vars verksamhet du vill stötta.

Är Die With Zero samma sak som att vara slösaktig?

Nej. Och det är viktigt.

Boken handlar inte om att:
❌ bränna pengar
❌ bli ansvarslös
❌ sluta planera

Tvärtom.

Perkins är tydlig med:

• Du ska räkna på hur länge pengarna ska räcka
• Du ska ta höjd för oväntade saker
• Du ska planera både liv och ekonomi

Skillnaden är bara:
Du planerar inte bara för att leva länge – utan för att leva rikt under tiden.

I Sverige har vi allmän pension så sannolikt behöver du bara räkna på tiden fram till pension samt hur mycket extra pengar du vill ha under pensionen för att säkerställa att du klarar dig.

Mina personliga take aways från Die With Zero

Här är det boken faktiskt har fått mig att prioritera upp – på riktigt:

✅ Jag prioriterar upplevelser högre än prylar
✅ Jag tänker mer aktivt på hur länge jag vill jobba – inte bara hur mycket jag vill tjäna
✅ Jag investerar mer i min hälsa än någonsin
✅ Jag är mer generös med tid, resor och relationer
✅ Jag sparar fortfarande – men med ett tydligare SYFTE
✅ Jag behöver tydligare identifiera saker jag vill göra, min ”bucket list”
✅ Jag behöver ”räkna ner” mina pengar – hur länge ska de räcka och till vad. Vem eller vilka kan jag ge ett bidrag/pengagåva till redan i närtid?

Och den här meningen har fastnat hos mig:

Det handlar inte om att dö med noll kronor. Det handlar om att leva sitt rikaste liv.

Vill du testa Die With Zero-tänket i liten skala?

Här är tre frågor att fundera på:

1️⃣ Vad vill du hinna uppleva de närmaste 5 åren – som inte är lika lätt om 20 år?
2️⃣ Finns det något du sparar till “sen” som kanske borde få hända “nu”?
3️⃣ Om du visste ungefär hur länge du förväntas leva – hur skulle du vilja använda tiden?

Du måste inte ändra hela livet.
Men det finns kanske beslut som behöver tas och justeringar som bör göras.

Om du gillar tanken på ett liv rikt på upplevelser och med medvetna val i hur du investerar och spenderar dina pengar är du välkommen in i vår Facebook-grupp ”Frihetsguiden – ekonomi för ett rikare liv”

Din ”livscoach”